Оригинален текст
Ett sorgens brev jag skriver
Med hand av еlder trцtt.
Min kдra дndat fдrden
Och еter hemеt vдnt.
Hon var en rosig blomma
Uti den grцna vеr,
Men tеrar henne fцljt alltsen vi for.
Jag minns den frukt hon gav mig
Frеn en apel utanfцr;
Ett frц som hon bar med sig hemifrеn.
Det vеrdtrдd som hon vaktat
Nu vдxt och burit frukt.
Den skцrden blev min sorg och hennes slut.
Svag och blek; en viskning:
Дr jag kommen hem igen?
Sе gеr hon bort min дlskling och reser еter hem
Ett leende av lycka:
Jag дr hemmavid igen.
Sе far hon bort min дlskling och fеr ro.
Цver havet gick vеr resa,
Hдr I vдster fanns vеrt mеl.
Jag kunde inte ana
Hennes lidande och kval.
Jag trodde allt blir bдttre,
Tiden lдker alla sеr.
Sдkert stеr hon leende en dag.
Jag sett hon stеtt vid stranden
Med blick I fjдrran fдst.
Hur tеrar utav lдngtan
Stal all kraft ut hennes brцst.
Men ej hjдrtat hastigt brister
Nдr sе saknad sakta tдr,
Ett hjдrta blцder sakta, tynar bort.
Svag och blek; en viskning:
Дr jag kommen hem igen?
Sе gеr hon bort min дlskling och reser еter hem
Ett leende av lycka:
Jag дr hemmavid igen.
Sе far hon bort min дlskling och fеr ro.
Svag och blek; en viskning:
Дr jag kommen hem igen?
Sе gеr hon bort min дlskling och reser еter hem
Ett leende av lycka:
Jag дr hemmavid igen.
Sе far hon bort min дlskling och fеr ro.
Svag och blek; en viskning:
Дr jag kommen hem igen?
Sе gеr hon bort min дlskling och reser еter hem
Ett leende av lycka:
Jag дr hemmavid igen.
Sе far hon bort min дlskling och fеr ro.
Svag och blek; en viskning:
Дr jag kommen hem igen?
Sе gеr hon bort min дlskling och reser еter hem
Ett leende av lycka:
Jag дr hemmavid igen.
Sе far hon bort min дlskling och fеr ro.