Оригинален текст
Med rytmiskt vaggande höfter,
vi gossar gör vår entré,
vår byx har press,
vår byst nobless,
så vår hållning är något blasé.
Vår blick ger trötta små löften,
åt Sturegatans publik,
men varför tystnar plötsligt,
vaktparadens mässingsmusik.
Jo, där kommer ju en gosse,
med en byxa som är rakknivvass,
mockaskor har han på sej,
och hans hobby är att dansa jazz.
Han är smal och smärt om midjan,
han ler i mjugg,
han har skärp om lilla midjan,
i pannan lugg.
Han och andra söta gossar,
som har tusch på sina ögonlock,
på sitt lilla bakverk frossar,
sen på Royal vid five o'clock.
Han på höga klackar trippar,
som jazzexpert,
och i små synkoper vippar,
hans lilla stjärt.
Jag läste i gamla romaner,
som är så tråkiga så,
att mannakraft,
man fordom haft,
och en brynja av plåt tog man på.
Usch, du talar om dåtidens vanor,
om jungfruns strävan till häst,
men nutidsmänskan har gått framåt,
när vi nutidsmänskor har fest.
Jo, där kommer ju en gosse,
med en byxa som är rakknivvass,
mockaskor har han på sej
och hans hobby är att dansa jazz.
Han är smal och smärt om midjan,
han ler i mjugg,
han har skärp om lilla midjan,
i pannan lugg.
Han och andra söta gossar,
som har tusch på sina ögonlock,
på sitt lilla bakverk frossar,
sen på Royal vid five o'clock.
Han på höga klackar trippar,
som jazzexpert,
och i små synkoper vippar,
hans lilla stjärt.
Och i små synkoper vippar,
hans lilla stjärt.
Wäh!