Оригинален текст
Monsunen hade passerat
vinden smekte stillsamt ditt har
tiden krympte nu skulle vi leva
den sista timmen i rattans ar
Jag var den lyckligaste manniskan pa jorden
men det var ingen som ville forsta
tiden krympte vi sparade pa orden
den sista timmen i rattans ar
Med en kyss sa oppnades flodet
fast vi talade olika sprak
tiden krympte du trodde pa odet
den sista timmen i rattans ar
Om jag vill fortsatta dromma om natten
om jag vill fortsatta maste jag ga
du var min eld du var mitt vatten
den sista timmen i rattans ar
i rattans gyllene ar