Оригинален текст
Vid urbergets kдftar mynnar en flod
Dдr heden mцter den fцrsta ek
Fцrtrollande stдmma kallar sitt rov
Med toner spunna av lцgn och svek
I sorgens timma svartnar sinnet
Ensam fеr jag skulden bдra
Spiller blod I hennes дra
Dдr heden mцter den fцrsta ek
Nдr solen slocknar дr sorgens tid allt som fцrsvinner
Djupt I min sjдl finns blott en lеga som brinner
Nu drivs jag tillslut att finna kraft I mitt inre
Men sakta och sдkert blir tankarna bara till ursinne
Nдr minnen pе bottnen ruttnar
Och benen I mig knдcks
Nдr tеrarna tar slut
Och vreden I mig vдcks
Med mцrker som mantel ger jag mig av
Ger mig av dit dдr land blir till hav
Mitt sinne mцrknat av skam och sorg
Hдr vдntar jag vid urbergets horg