Оригинален текст
Eldens starka ljus bränner i mina ögon,
likt törnets sting en gång bränt.
Svett täcker en trött och sargad kropp,
tomhet fyller ett skändat sinne
en själ itu.
Likt tusen år i dödens kalla sömn,
vänder jag åter ur
själslig död.
Ett valv av löv ovan trädens stam,
denna plats för mig så bekant.
Likt den pelarsal i norr,
som jag lämnade en gång.
Likt tusen år i dödens kalla sömn,
vänder jag åter ur
själslig död.
Ur själslig död!
Svaga bilder av drömmar,
vindlande djup, dunkla ord.
Vansinnets sömn,
som förgiftad återigen
Minns min röst, du son av Norden
en gång stungen av törnets tand.
Dömt var blodet, dömd var själen;
du kom till mig i vargtörnets namn.
En mörk skepnad bortom eldens sken,
stilla vakande i sin vargahamn.
Efter sin långa hemfärd,
den gamle var åter här igen
Likt tusen år i dödens kalla sömn,
vänder jag åter ur
själslig död.