Оригинален текст
Fallen är ormen,
ned i djupet rämnad.
Fjättrad i bojor
smidda av eget hat.
Yngel avlade ur dess etter
på blodiga vingar fallna.
Reningens eld flammar
över land och hav
Regnet faller över Midgård,
etter spolas bort.
Sköljer heliga stenar;
renar lundars mark.
Solens strålar väcker liv
i hjärtats ärrade mull.
Den falnande glöden
flammar åter upp
Reningens eld
brinner över land och hav.
I var man och kvinnas,
en renande eld
Åter står vi här
vid trädets fot.
Lundar och salar
i sin forna prakt.
Äring och fred,
starka band.
Gråbens följe vandrar åter
i stilla natt
Reningens eld
brinner över land och hav.
I var man och kvinnas,
en renande eld
Reningens eld
brinner över land och hav.
I var man och kvinnas,
en renande eld