Оригинален текст
I revyer ska det finnas,
En sеng att minnas,
Nеt seriцst.
Om den saknas denna sеngen,
Det I salongen,
Lдtt blir nervцst.
Fцr att undvika det har,
Vi lagt in detta kдnsliga par.
Som pе gamla tider brеs,
Jag fеr vдl presentera oss.
Det дr jag och lilla Frida,
Det дr Frida, det дr jag.
Upp pе livets solskensida,
Tillsammans skrida,
Vi tvе med vдlbehag.
Jag дr intet utan Frida,
Utan mig дr Frida svag.
Men tillsammans дr solida,
Lilla Frida, och jag.
Att I Stockholm konsertera,
Och deklamera,
Man jдmt oss ber.
Vi tog in pе Grand Hotellet,
Men pе det stдllet bor vi ej mer.
Samma rum hade vi bestдllt,
Men det gick inte pе det hotellet,
Ty portiern sa resolut,
Att det sеg allt fцr illa ut.
Sе att ni och lilla Frida,
Fеr ta varsitt enkelrum,
Men dе sa jag till den perfida,
Portiern att Frida och jag fann honom dum.
Men dе log han den stupida,
Mumlade nеgot om "Dygdens lag",
Som om vi den tдnk цverskrida,
Lilla Frida och jag.
Som pе gamla tider brеs,
Jag fеr vдl presentera oss.
Det дr jag och lilla Frida,
Det дr Frida, det дr jag.
Upp pе livets solskensida,
Tillsammans skrida,
Vi tvе med vдlbehag.
Jag дr intet utan Frida,
Utan mig дr Frida svag.
Men tillsammans дr solida,
Lilla Frida, och jag.