Оригинален текст
Fцr jag satt en dag som alla andra pе centralstation
I en flock av stress och morgonlynne och bеrdska och frustration
Ett kollektivt missnцje bland folk av alla slag
Som vдntade pе nian denna helt vanliga dag
Dе plцtsligt ut ur mдngden av storstadsirritation
Klev det fram en man, en ganska sдregen person
Han rдckte mig en svдrtad han och sade med rosslig hals
"tillеt mig att presentera mig, mitt namn дr ingen alls."
Fцr jag fyller inte nеn funktion, och ingenting дr mitt
Och I en vдrld av fдrger дr jag snцglдnsande vitt
Ser du en man framfцr dig, ser du ett hцlje blеtt
Fцr inget дr min дgodel, inget faller pе min lott
Men det har inte alltid, inte alltid vart sеhдr
Jag har ocksе varit ung, jag har ropat "jag дr!
Jag дr jag vill jag kдnner, jag gцr allting som jag vill
Ingen kan fцrneka mig min rдtt att finnas till!"
Dе var jag stark och vacker, dе var jag framgеngsrik
Framtiden lеg цppen fцr mig, ljuvlig sagolik
Hдr дr mitt skratt, hдr дr min sorg, hдr дr jag, hдr дr jag
Fjдrran lеg mig tanken dе pе socialbidrag
Men tiden hann ikapp mig, som den sе ofta gцr
Hoppets stjдrna flдmtar till, sе falnar den, ja den dцr
Och bara nеgra dagar, efter jag fyllt trettiofem
Stod jag klдdd I hunger I den park som var mitt hem
Jag fцrlorade mitt ansikte, fцrlorade mitt namn
Ett skepp av kцtt, I ett hav av sten, vindstilla utan hamn
En vingklippt fеgel utan sеng som hade flytt sin bur
Sе levde jag pе smulor och pе pantburkars retur
Fцrlorade min sjдlvrespekt, fцrlorade min tro
Lyfte min slitna hatt, bjцd allt farvдl, gick till ro
Fцr ingen talar, ingen lyssnar, tittar, ingen ler
Jag tog mitt цde, suckade, nu finns jag inte mer
Ja, fцr den som inte finns, дr livet sдllan lдtt
Sе jag ber dig skдnk mig tjugo spдnn, eller en cigarett
Men allra helst, skдnk mig ett krus, med eld och tеrar I
Sе tцmmer jag den I ett drag, blir allting jag kan bli
Dе skall jag vara nеgonting, fцr omvдrlden var dцv
Skall jag vakna upp I morrn, darra som ett lцv
Ja, dе skall jag vara ett as idag, och I morrn, dе дr jag ett vrak
Kдmpar hela fцrmiddan fцr att kunna stе rak
Sе jag rдckte honom en sedel och sa "det дr sе mycket som jag kan"
Sе klev jag pе min vagn och slog mig ned och han fцrsvann
Och mina цgon blдnkte och uttorkad var min hals
Satt jag sedan och tдnkte, pе ingenting alls
Jag lever starkt och vackert, jag lever framgеngsrikt
Men sedan den dan pе centralstation дr ingenting sig likt
Fцr varje gеng jag ser nеgon som tigger eller ber
Blir det sе smдrtsamt uppenbart att jag дr inget mer
Fцr om den dagen kom, dе jag fцll liksom han
Fцrvandlades frеn man till stoft, gav upp och fцrsvann
Ett snedsteg, ett missfцrstеnd, en flaska och ett slag
Sе skall jag sedan ropa, att "hдr дr jag, hдr дr jag!"