Оригинален текст
Lika mystisk, lika gåtfull som en kyrka längs vägen,
upplyst mellan träden. �dsligt belägen
om hösten om våren, i en tyst, blå natt
Som en fackla, som ett ljus kom do fram till mig där jag satt.
Som ett åtråvärt hopp i en tung tristess.
Jag hade nästan gett opp, det var så grått tills dess
Men do sa att do hörde mig på radion idag
do var den enda som kom fram, det var det enda do sa
Allt jag ser
Allt jag hör
�r din röst, din blick ditt skratt
do har ögon som berusar en natt
Så jag väntar, jag väntar
om tiden vill ifatt
Det gick så sakta, tog sån tid, varenda vecka var ett år
Vi ringde ibland för att fråga hur vi mår
Tills jag sa: Väntar do på nån eller vill do bli min
do sa: Vad svarar man på sånt, jag sa: Man svarar nog ingenting
Men lägg armarna runt mig slit ut vad jag har
Gräv i det dunkla med sök inga svar
För jag lovar ingenting, det är det enda jag kan hålla
Men jag känner nånting, jag är så gott som förtrollad
Av allt jag ser...
do sa: Vänta lite grann behåll poserna på
Vart vill do komma nånstans. Vart ska vi gå, vart ska vi gå
Jag sa: Det finns inga mål, men det finns sätt att ta sig dit
Vill inte komma nånstans, vill bara ta mig lite längre än hit
Det var natt, det var natt, det var äntligen natt
Våren var på väg. Jag var rusig och matt
Vi var på gång, vi var VIP. Det var nån efterfest för Kent
Allt var lite eftertraktat, allt var lite känt
Och allt jag ser...
Mellan Tumba och Järna finns en kyrka vid sjön
Vi tar oss dit i oktober, strax före snön
Nu när vinden är så kraftig. Hela världen är på spänn
Den mörka natten är så mörk. Jag måste se dig igen