Оригинален текст
Omkring tiggarn frеn Luossa satt allt folket I en ring,
Och vid lдgerelden hцrde de hans sеng.
Och om bettlare och vдgmдn och om underbara ting
Och om sin lдngtan sjцng han hela natten lеng.
Det дr nеgot bortom bergen, bortom blommorna och sеngen,
Det дr nеgot bakom stjдrnor, bakom heta hjдrtat mitt.
Hцren - nеgot gеr och viskar, gеr och lockar mig och beder:
"Kom till oss ty denna jorden, den дr icke riket ditt.
Jag har lyssnat till de stillsamma bцljeslag mot strand,
Om de vilda havens vila har jag drцmt.
Och I anden har jag ilat mot de formlцsa land,
Dдr det kдraste vi kдnde skall bli glцmt.
Till en vild och evig lдngtan fцddes vi av mцdrar bleka,
Ur bekymrens fцdselvеnda steg vеr fцrsta jдmmerljud.
Slдngdes vi pе berg och slдtter fцr att tumla om och leka,
Och vi lekte дlg och lejon, fjдril, tiggare och gud.
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjдrta var som mitt,
Redde hon med mjuka hдnder цmt vеrt bo,
Hцrde jag mitt hjдrta ropa, det du дger дr ej ditt,
Och jag fцrdes bort av anden att fе ro.
Det jag дlskar, det дr bortom och fцrdolt I dunkelt fjдrran,
Och min rдtta vдg дr hцg och underbar.
Och jag lockas mitt I larmet till att bedja infцr Herran:
"Tag all jorden bort, jag дga vill vad ingen, ingen har!"
Fцlj mig broder, bortom bergen, med de stilla svala floder,
Dдr allt havet somnar lеngsamt inom bergomkransad bдdd.
Nеgonstдdes bortom himlen дr mitt hem, har jag min moder,
Mitt I guldomstдnkta dimmor I en rosenmantel klдdd.
Mе de svarta salta vatten svalka kinder feberrцda,
Mе vi vara mil frеn livet innan morgonen дr full!
Ej av denna vдrlden var jag och oдndlig vedermцda
Led jag fцr min oro, otro, och min heta kдrleks skull.
Vid en snдckbesеllad havsstrand stеr en port av rosor tunga,
Dдr I vila multna vraken och de trцtta mдn fе ro.
Aldrig hцrda hцga sеnger likt fiolers ekon sjunga
Under valv dдr evigt unga barn av saligheten bo.